Veckoprogram

Måndag 12/11
19:00 Rockgympa
Tisdag 13/11
18:00 Intervaller i Kusen
Onsdag 14/11
Torsdag 15/11
Tvetaträning
Fredag 16/11
Lördag 17/11
Årsfest
10:00 Novemberkåsan
Söndag 18/11
Måndag 19/11
19:00 Rockgympa
Tisdag 20/11
18:00 Intervaller i Kusen
Onsdag 21/11
Torsdag 22/11
18:00 Tvetaträning
Fredag 23/11
Lördag 24/11
Söndag 25/11
Månadsprogram

Snabblänkar

EventorBanner136x32 3

Årsprogram som PDF-fil
kalender2016 140

Senaste kartorna

Martin Jansson
Novembertävlingarna Lång, 2018-11-11
Martin Jansson
Natt-serien Kjula, 2018-11-07
Erik Wigle
SM Ultra, 2018-11-05
Martin Jansson
Rodhenloppet, 2018-11-04
Martin Jansson
Natt OL Ogan, 2018-11-01
Ivar Lundanes
Smålandskavlen etappe1, 2018-10-28


Inte så sällan hör man orienterare som efter ett lopp säger ungefär att “jag har varit sjuk hela veckan, men ville springa ändå“. En inställning som kan vara farlig. För tio år sedan när dödsfallen bland orienterare var högaktuella gick det ut mängder med råd till eliten.
- De gamla råden gäller än. Träna aldrig med infektion i kroppen, säger Claes-Åke Johansson, landslagsläkare i Orienteringsförbundet.
Claes-Åke Johansson är verksam inom hjärt- och lungmedicin och därmed väl insatt i problematiken kring de plötsliga dödsfallen bland orienterare. Han har varit landslagsläkare sedan 1995.
- Det har hänt att orienterare tagit kontakt för att de haft symptom som tyder på hjärtproblem. Men hittills har jag inte upplevt något fall där man kunnat hitta något samband med de orienterare som dog.

Hög sannolikhet för bartonella

I april förra året presenterades det som antas vara lösningen på vad som orsakade dödsfallen - bakterien bartonella (se artikel här intill). Landslagsläkarna inom SOFT har naturligtvis följt detta noga och Claes-Åke Johansson anser att sannolikheten är hög att bartonella är förklaringen till dödsfallen.
- Det finns ingen bättre förklaring, även om det nog aldrig går att bevisa helt, säger han.
De råd angående träning och tävling som gavs redan i början av 1990-talet är giltiga även utifrån fyndet av bartonellabakterien. Problemet är bara att det idag inte går att testa sig när man är sjuk för att ta reda på om man drabbats av en bartonellainfektion. Därför är det viktigt att ta råden på allvar.

Ingen träning med infektion

- Att aldrig utsätta sig för någon större ansträningning med infektion i kroppen är det absolut viktigaste, säger Claes-Åke Johansson. Då läker infektionen i de allra flesta fall ut av sig själv, utan några bestående symptom.

Vad menas då med infektion?

- Feber är ett tydligt tecken. Då ska man alltid avstå helt från träning och tävling, säger Claes-Åke.
- Andra symptom kan vara ont i halsen, snuva och allmän hängighet.
Den som är aktiv på elitnivå och känner till sin normala vilopuls kan också utgå från den när det gäller att ta ställning till om man kan träna eller ej.
- En höjd vilopuls med tio slag kan vara första tecknet på infektion. För en vältränad orienterare kan det innebära att man vaknar med 50 i puls istället för 40. Men man måste känna till sin individuella vilopuls för att avgöra vad som är normalt och inte, säger Claes-Åke.

Ge tid för återhämtning

Höjd vilopuls kan också indikera att det är något annat som inte står rätt till, exempelvis att man håller på att bli övertränad. Och här kommer ett annat viktigt råd in.
- Även när man inte har infektion i kroppen är det viktigt att lägga in tillräckligt med tid för återhämtning mellan passen.
Utifrån upptäckten av bartonella har även några nya råd tillkommit.
- Det är om man under eller strax efter fysisk ansträngning upplevt någon form av rubbning av hjärtrytmen, exempelvis att hjärtat rusar. Då bör man göra en läkarundersökning, anser Claes-Åke Johansson. Det gäller även om man svimmar i samband med fysisk aktivitet.

Faller i glömska

Problematiken kring dödsfallen bland orienterare är ständigt aktuell bland landslagsläkarna och man tar upp ämnet i samband med landslagssamlingar då och då.
- Råden tål att upprepas. Tyvärr är det så att när det inte har varit några fall på ett antal år så riskerar de att falla i glömska. Jag har inte själv upplevt att antalet orienterare som springer med infektion i kroppen har ökat, men det skulle inte förvåna mig om det är så, säger Claes-Åke Johansson.
- Tyvärr är människor sådana att efterföljden när det gäller sådana råd minskar efter en tid. Det är inget vi ska acceptera, för risken finns alltid att det slår tillbaka, säger Claes-Åke Johansson.

SARA THÖRN

 Texten hämtad ur Skogssport nr 9/2002 och publicerad här med tidningens tillstånd.